Öland v.26
Om tre timmar går bilen som tar mig till sol, bad, shopping och paraplydrinkar.
I will miss you babes. Sayonara, ses om tio dagar.
Du får mig att tvivla.
Jag orkar inte mer. Jag pallar helt enkelt inte. Är det så konstigt? Kan du inte bara försvinna? Kan du inte bara ha blivit född? Du skulle göra livet så mycket enklare för så många om du bara försvann, eller iaf blev normal. Vad ska jag göra för att du ska förstå? Det känns som du försöker psyka mig på ett eller annat sätt, men det kommer inte fungera. I´m stronger than that. Ibland får du mig dock att känna mig osäker, du får mig att tvivla, du får mig att börja fundera. Du får mig ur balans, du gör mig sur och irriterad. Du får mig att tvivla på saker jag inte borde tvivla på. Du får mig att tänka saker jag inte borde tänka. Men där stannar det. Du kommer inte komma längre än att få mig ur balans, ibland. Det krävs mer. Jävligt mycket mer.
Jag blir ledsen när jag tänker på hur Bra vi hade det, då vi var vänner.
Jag hade fel.
Du har gjort det förut och kommer göra det igen. Du säger att jag ska lita på det du säger och det du gör. Men hur ska jag kunna göra det, när du gång på gång sviker och ljuger för mig. Du bevisar att man inte kan lita på dig och hur tror du det känns för mig? Jag trodde verkligen på dig. Jag trodde jag kände dig, jag trodde jag kunde lita på dig, jag trodde vi var vänner. Men så fel jag. Det kommer aldrig bli som det var förut igen, aldrig.
Hoppade 1 meter med Guernica idag :)
Har falskheten tagit över?
En väldigt klyftig person sade saker som fick mig att tänka lite extra på mig och min omgivning. Har vi någonstans på vägen växt ifrån varandra, alla åt olika håll eller har vi egentligen aldrig klaffat riktigt ordentlig? Är vi bara med varandra för att det ska vara just vi, för att det är så det borde vara? Är vi egentligen så tigtha som vi tror eller är allt ett enda spel med falskhet, lögner och saker vi håller inom oss som huvudpersoner? En sak är iallafall säkert, inget är som det var förut. Men hur blir det i framtiden? Jag vill inte släppa taget om oss.
7 dagar kvar till Öland.
Vad ska man med pojkvän till?
Det finns en pojke som jag tycker om. Jag är inte kär i honom och jag vill inte att han ska vara kär i mig heller. Jag vill ha honom som en nära vän. En nära vän jag kan umågs med, prata med och ha roligt tillsammans med. En nära vän jag kan lite på. Jag tycker om den här pojken väldigt mycket, det gör jag. Det känns bra att vi bara är vänner men samtidigt inte. Och jag vet att det inte skulle funka om det blev vi två och det är jagglad för, tror jag. Jag är glad att jag fick chansen att lära känna honom. Och jag vill inte att våran vänskap ska försvinna, det vill jag inte. För att ha en nära vän är så mycket mer värt än att ha en pojkvän.
Pojken jag pratar om ligger mig varmt om hjärtat och jag bryr mig om honom, väldigt mycket. Jag vet inte varför, men jag kan inte rå för det (L)
SPID <3
2004-2007 SPID, vad ska man säga om oss?
Det har varit tre underbara år med er.
Jag kommer sakna oss oerhört mycket ღ
Förändring.
Ibland vaknar vi upp och inser att vi inte kommer någonstans om vi stannat där vi är. Vi kämpar mot smärtan som har att göra med det förbannade ordet FÖRÄNDRING. Vi börjar med att förändra vårt sinne, "den vilda mentaliteten" bara för att behålla fångenskapen eftersom vår längtan efter frihet och förändring är mer än vi orkar. Förändringarna fortsätter, men bara som vågor i våra hjänor.
Grattis till Studenten, Q.
Studenten 1 juni 2007!
En obeskrivlig känsla. En händelse i livet som kommer ta månader att förstå. Jag kändes mig som någon annan och tittade på mig själv i spegeln. Kvällen kändes som en vanlig utgång, fast med mössa. Och dagen efter kändes som en vanlig bakislördag med ångest inför skolan på måndagen. Om någon vecka kanske jag inser att jag är ledig, men det kommer fortfarande känns som ett vanligt sommarlov. Kanske först till augusti man förstår att skolan verkligen är slut, på riktigt. Men samtidigt känns det att det var en speciell dag förra fredagen, en dag att minnas och tänka tillbaka på. Dagen då man lämnade tryggheten och istället kastades ut i verkligenheten. Dagen då man insåg hur mycket ens klasskamrater ändå betyder för en och hur mycket man kommer sakna dem. Jag hoppas dock på många reunions under sommaren. Spid 04A, föralltid <3
FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN 
FY FAN VA VI ÄR BRA.
Foppa kirrar egen blogg.
Det var väl på tiden att även lilla Foppa skaffar sig en riktig blogg.
Här har ni resultatet, hoppas ni får mycket nöje :)
Pussar och kramar till alla <3
