Du betyder något.

Okej, idag mår jag en aning bättre. Jag fick flera välbehövda timmars sömn inatt, även fast jag kom hem runt halv två, lite små berusade och kände mig som det mest ensamate personen i hela universum. Jag stängde av mobilen helt och somnade med katterna vid fötterna på en gång, skönt. Jag har fortfaranade tankar som snurrar runt i huvudet och jag har en väldigt jobbig känsla i magen, men ska försöka hålla mig sysselsatt hela dagen för att inte behöva tänka på det allt för mycket, men jag vet inte hur det kommer att gå. För känner jag mig själv, om det kommer försätta såhär så kommer jag göra något väldigt dumt som att jag bara "råkar" skicka iväg något meningslöst sms till C. Så jag hoppas att jag inte kommer göra bort mig mer, än vad jag redan har gjort och håller mig därför sysselsatt ändå till kvällen, då jag hoppas på fler trevliga festligheter.


Jag har ännu inte förstått vad det är du håller på med och hur du beter dig mot mig. Hur kan du få mig att tro saker, när det sen visar sig att du inte brydde dig ett skit om mig, hur tror du man känner sig då? Jag blev väldigt ledsen av det som har hänt mellan oss, för jag trodde att du tyckte om mig på riktigt. Jag blev också väldigt ledsen när allt det här tråkiga kom fram och som inte ens kom från dig själv, utan från en av dina bästa vänner. Jag trodde jag kände dig bättre än såhär, men hade tydligen väldigt fel på den punkten. Jag blir bara mer och mer ledsen och besviken när jag tänker på allt, eller när jag tänker på dig. Jag vet inte om jag kan förlåta dig för det som har hänt, eller om jag över huvudtaget ens vill förlåta dig. Du kommer väl göra samma sak igen, igen och igen. Jag trodde inte du var som alla andra, men jag bedrog mig som alltid. Men varför ska allt just hända mig, hela tiden? Gång på gång, jag har tröttnat på den här skiten och tänker inte fortsätta i samma veva mer. Nu ger jag upp, på riktigt.

Friday night.

Idag har jag:

* Jobbat 8,5 timmar.
* Ridit privat för Pernilla.
* Köpt två par nya ridhandskar.
* Blåst upp, över 100 st ballonger.

Imorgon ska jag:

* Jobba 5 timmar.
* På killkväll hos C.
* Ta en rejäl sovmorgon.
* Inte bli för full, som jag brukar.
* Packa väskan, inför "flytten" på söndag.

If is time to be, it´s up to me.

Dags att gå vidare.

Dags att rycka upp sig, igen. Det är det enda jag intalar mig själv varje dag, men jag vet inte om det hjälper särskilt mycket längre. Jag tror jag börjar falla tillbaka lite gran till det där tråkiga, långt borta och vet fortfarande inte hur jag ska komma ifrån det, för gott. Jag försöker att inte tänka på det allt för mycket, men det är svårt att låta bli. Jag försöker sysselsätta mig med saker så att jag inte ska tänka på det, men fallar alltid tillbaka på ett eller annat sätt och kommer på mig när det redan är försent för att inte hamna där. Jag gör till och med saker jag aldrig trodde jag skulle kunna göra helt själv, men det kan jag och är väldigt stolt över mig själv. Jag pepper mig själv att jag klarar av att gå vidare, men känner ändå att det är nu jag behöver någon vid min sida. Någon som kan ta hand om mig, eftersom jag inte klarar av det själv alltid, just då när det sker. Jag intalar mig själv att jag kommer att klara av det, att jag kommer komma därifårn. För gott, för evigt, till slut.



Ryck upp dig.

IDAG:


* Stallet ikväll.
* Farsta centrum.
* Boka tid hos frisörn.
* Få nycklarna till Perssons hus.

IMORGON:

*
Besöka banken.
* Jobba fyra timmar.
* Skicka ansökan till Koffert.
* Myskväll med Emma och Sarah.
* Få en tid för igenridning ist. för torsdag.


Harry B James.

Jag förstår inte vad det är med mig på fredagar. En av dom dagarna man alltid längra efter, då man är ledig, då man ska umgås med familj och vänner, då man ska festa loss och inte tänka så mycket. Det är något där emellan som inte går ihop hos mig, något som får mig att känna ren ångest inför fredagskvällen. Det kan hålla på hela dagen och det är jätte jobbigt. Jag vet inte vad det där, men något fel är det. Men jag tog mitt förnuft till fånga, mötte upp Jenni i Stuvsta och åkte in till stan. Och vilket ställe det blev, Harry B James. Helt otroligt, som Billy tyckte då jag sa att vi skulle just dit. Men jävlar i min låda vad trevlit det var. Massviss med folk i olika klädstilar, bara rockmusik vilket jag annars aldrig lyssnar på, vin och cider till det. Och helt plötsligt kunde jag koppla bort allt annat och bara njuta. Det där behövde jag och hade riktigt trevligt. 

Jag gav dig allt.

Nu har jag varit ledig i två dagar, skönt. Det behövde jag efter fyra intensiva aretsdagar med fullt upp från morgon till kväll. Jag tog en rejäl sovmorgon igår. Precis innan tio gick jag upp, åt en god frukost och gjorde mig iordning. Strax före ett hämtade jag upp Emma i Fruängen och vi åkte bort till Nacka Forum. Emma skulle köpa en bh, men den fanns inte kvar i hennes storlek, tyvärr. Så då åkte vi till Skärholmen och mötte upp Sarah, som precis kom från skolan. Vi tog en fika på donken, milkshake och muffins det vanliga. Jag tror vi fick in i nästan alla butiker i hela centrumet. Jag såg en jätte fin collegetröja med Rosa Pantern tryck på som jag blev kär i, men kände att jag inte riktigt hade råd. Så det fick bli två toppar med tryck på från Gina tricot. Påväg till macken fick Sarah ett hysterisk anfall och blev helt plötsligt jätte jätte sugen på våfflor. Så vi åkte hem till Emma och grädde våfflor. Mums, jätte gott.

Hur ska jag kunna förlåta dig, när du inte bättrar dig? Du påstår att du inte vill förlora mig som vän, men jag ser inga som helst tecken på att du ens försöker. Hur ska jag kunna lita på dig i fortsättningen, när du gång på gång försummar dina chanser, du får. Hur ska jag kunna tro det du säger? Jag tänker inte ens försöka längre, inte en gång till. Jag vill att du tänker till och verkligen funderar öer hur du vill göra. Det är det enda jag har att säga, inget mer. Nu får du klara dig själv  och om du kan ändra på dig. Men för stunden så tror jag inte att klara av det. Väx upp och försök förstå hur vi andra runt omkring mår och påverkas av det här, minst lika mycket som du själv gör.

Om jag gråter tills jag somnar,
så vaknar jag upp med tårar.
Men om jag somnar före gråtandet,
så vaknar jag ändå upp med tårar.

Just don´t.

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag känner mig bara så otroligt sårad, ledsen och besviken på dig. Hur kunde du bete dig som du gjorde mot mig och mot henne? Jag är helt tom, får inte fram ett ord. Hur tänker du, hur ser du på livet egentligen? Man börjar undra. Jag trodde verkligen inte det här om dig, att det skulle visa sig att du är precis lika dålig som alla andra. Jag hade högra förhoppningar om dig, men det skulle jag tydligen inte ha haft. Du sa saker till mig, du var så gullig och mysig, du var helt underbart. Jag blev helt såld, från första början. Men jag förstår inte hur du kunde dubbelspela mot oss två samtidigt, mot oss två som tycker om dig. Och hur länge har det hållt på? Men nu har jag inse och fått mig en rejäl tankeställare. Jag vill inte fortsätta, jag vill inte bli mer sårad än jag redan är, jag vill
prata med dig mer, jag vill träffa dig mer, jag vill aldrig ha något mer med dig att göra. Jag vill aldrig.


Ska försöka att inte tänka på det så mycket, men det är svårt. Hur bara tar man bort dom känslorna man hade för den här personen, så pass länge också. Jag vet inte, men jag vill inte fortsätta leva såhär, att alltid hamna tillbaka där jag började för så länge sedan. Jag orkar inte mer, jag vill inte mer. Just don´t.

Måndag, igen.

Jag vet inte hur länge jag stog i ducshen igårkväll, säkert över 20 minuter. Men det var bara så varmt och skönt. Och det just nu såhär års det är extra skönt att ducha lite längre, än annars. Det finns inget mer underbart ååå. Jag bara älskar att duscha under vinterhalvåret. Just love it.

Måndag igen, och helgen är över. Jag tycker helgerna går så fort förbi, jag förstår inte. Man hinner kanppt sitta ner och andas bara. Jag har spenderat dom felsta timmarna utan av helgen på jobbet, där det knappt var några kunder alls. Så jag hann städa hela avdelning, hänga om lite till dom nya temanen och byta på dockorna. Får se hur det ser ut ikväll, för några kunder lär väl besöka oss innan stägning. 14 februari och alla <3 dag.  Som jag för övrigt tycker är lite överskattat, men ändå lite småmysig. Speciellt om har någon kär vid sin sida, vilket jag inte har och det är väl skönt det, eller!? Men varför inte umgås lite med en kär tjejkompis istället och varför inte fika på Donken, av alla ställen!? Haha. Hämtade upp henne efter hon slutat jobba, åkte till Kungens Kurva och satt där några timmar och hade jätte mysigt. Och igårkväll, efter jobbet åkte jag och syster hem till E och planerade resan och hur vi ska åka till Birmingham. Det börjar nämligen dra ihop sig, bara två veckor kvar. Från början var det bestämmt att vi skulle flyga, precis som vi gjorde till Finland i julas. Men så kommer det inte bli, eftersom engelskmännen är så korkade och man får inte flyga direkt dit med hund. Så nu måste vi bila ner till Helsingborg, ta färjan över till England ist. Känns lite små irriteradne eftersom det kommer ta mycket längre tid och kommer kosta lite mer. Men men, det kommer säkert bli toppen när vi väl är där.

Dags att göra sig iordning för dagens arbetspass !

By myself.

Jag tog mig igenom fredagkvällen framför tv:n tillsammans med lillebror och massviss med pannkakor, sylt och grädde. Mums. Känner mig vädligt stolt, faktist. Med tanke på hur mitt tillstånd hade varit hela dagen, från morgon till sista timmen på jobbet. Det var inte kul, inte alls. Så det kändes väldigt passande med en slapp hemmakväll, med just min kära lillebror. Hann med två filmer utan att jag somnade, på en enda gång. Det blev först Kärlek på menyn med Catherine Zeta Jones, jätte mysig film och sen avslutade vi med French connection. Sådär tyckte jag, men Billy gillar den. Sen var det direkt i säng och jag däckade på en gång.
 
Nu har jag haft körkort i lite mer än en vecka och det är helt underbart. Första dagarna hade jag ännu inte fattat att jag var klar med allt och det är bara att tuta å köra. Visst sitter jag fortfarande nån gång och tittar på det tomma passagerarsättet, som alltid annars har varit upptaget av mamma eller pappa. Men inte nu längre, det är great. Känslan går inte att beskriva, men det är så jävla nice. Jag blir glad varje gång jag går ut till bilen, hoppar in och kör iväg all by myself.



090210.

IDAG:

* Skärholmen.
* Jobba 12-16.
* Ridning ikväll.
* Skicka ansökan till Newhouse.

IMORGON:

* Jobba 10-16.
* Chafför till Billy.
* Middag med Emma.
* Boka tid för operationen.

Du får mig att le <3

KÖRKORT !

Jag tog körkort idag.
Fy fan va jag är Bra !



Billys student !



Billy har tagit Studenten !



Billy med sin snygga skylt.



Far och son.



Familjefotografering.



Storasyster och lillebror <3



Mamma, pappa och Billy.



Dawid ville också vara med kort, eftersom dom använde hans fåtölj rekvesita.

Någon för mig?

Det är nu, när jag mår som mest dåligt jag behöver någon. Någon vid min sida, dag till natt. Någon som finns där, när jag minst annar det. Någon som kan ta hand om mig, när jag behövs ta hand om. Någon som bryr sig och verkligen menar det, när han säger det. Någon som tycker om mig, för den jag är. Någon som får mig att må bra och att jag får känna mig uppskattad. Det är inte ofta det händer, nuförtiden. Någon som vill dela allt med mig. Någon som har liknande intressen som jag, några allafall. Någon som orkar lyssna, när jag behöver få prata av mig. Någon som tar han om mig, då jag vill gråta ut. Någon som förstår hur jag egentligen mår. Någon som är villig att lära känna mig, på riktigt för den jag är. Men den största och jobbigaste frågan är, vem är denna någon?

När ska jag vakna upp och inse att jag inte längre lever i den där drömmen, som jag så länge önskat var på riktigt!? Jag måste ta mig i kragen och inse dagens sanning, då jag inte längre än den lilla flicka som jag var, för så länge sen. Men hur lätt är det att bara sådär, släppa allt och gå vidare? För andra kanske det är det, men inte för mig. Och inte nu, i detta skede. Jag vet att jag måste få ett slut på allt detta, men inte nu. Jag måste få min egen tid, jag måste hitta tillbaka till mig själv och jag måste infinna mig i vad jag har ställt till med? Hur klara jag det här?

Ett enda ord, är allt som behövs.

27.e januari.

IDAG:

* Skärholmen.
* Plugga teorin.
* Stallet ikväll, igen.
* Dressyrpass 10-11.

IMORGON:

* Plugga teorin.
* Jobba i 4 timmar =/
* 2-plan med mamma.
* Boka tid för operationen.
* Besöka banken, beställa nya kort.
* Skicka in mitt CV till Vila, Södertälje.

Namnsdag på fredag !  

Min vecka.

Måndag: Ledig. Dressyrpass på morgonen som gav resultat. Nu har jag "hittat knapparna" och hon har fått mycket mycket bättre kondition, är förut. Jätte roligt ! Spenderade resten av dagen hemma med att städa rummet och plugga. På kvällen var det middag hos Hanna, som nu är i Kina. Fick sms häromdagen och hon mår toppen där borta. En och annan tår kom när det var dags att säga hejdå, på riktigt. Och det kändes, verkligen.

Tisdag: Jobbade hela dagen, 10-20 och vilken jävla dag. Kunderna var helt hysteriska för att det är halva rea-priset och sliter å slänger kläderna omkring sig. Det var kö i kassan i stort sett hela tiden, ingen lugn stund här inte. Men jag hann allafall byta på dockorna på min avdelning och städa på XLNT. Sen att jag fick jobba med Miss H, gjorde inte dagen bättre. Middag och vin med ostbricka till på kvällen med mamma och Billy. Härligt slut på en inte allt för lyckad dag, på jobbet.


Onsdag: Födelsedag. Jag blev 21 år och det kändes precis som vilken dag som helst. Fick några fler sms än vanligt och massa grattishälsningar från alla kära vänner. Sång och frukost på sängen av mamma. Hon skjusade mig till jobbet, eftersom jag skulle jobba (tyvärr). Fick en flasa vittvin från jobbet. Och på kvällen kom Natta, Riccardo och grabbarna på middag och fika. Resten av släkt och vänner kommer förmodligen nästa helg.


Torsdag: Privatlektion med mamma på morgonen för Agneta, som gick superduper bra. Hon blev verkligen helt loss i sidorna och jag kunde bara sitta där och glassa omkring, tihii. Hem lite snabbt, äta, ducha och göra sig iordning för att åka in till stan och till pressrummet. Utförsäljning på höstkläderna och dom tidiga vårkläderna. Jag hittade många fynd och blev jätte nöjd. tack mamma, fick kläderna i present. Lunch på Pizza Hut och kollade i lite andra affärer okså.

Fredag: Sovmorgon och långfrukost med Billy, mysigt. Åkte in till stan vid lunchtid, mötte upp Natta och tog en lunch på Kungshallarna, som var proppat men vi hittade tillslut sittplatser. Strotade runt där vid Stureplan, Drottninggatan och Gallerian. Jag kom faktist inte hem med någonting, ovanligt. Har blivit mycket mer sparsam senaste tiden, tummen upp. Skulle ha träffat Emma på kvällen, men jag kände mig väldigt seg, trött och illamående så jag stannade hemma och kollade på Mamma Mia med mamma istället och åt tårta.

Lördag: Min lediga helg, men jag blev instatt att jobba och det gör jag mer än gärna eftersom jag knappt har några timmar alls nu. Hann med en tidigare buss, såjag passade på att titta in på Vila i Södertälje och gick därifårn överlycklig. Hittade kavajen jag spanade in före jul, nu på rean. En t-shirt med tryck på fick jag också med mig. En väldigt seg jobbdag, men det gick. På kvällen var jag, mamma och pappa hemma hos min gudmor på middag och spelade spel och singstar. Jag var överlägsen över alla, grymt !

Söndag: Sov inte hemma inatt, så fick skjus av honom till Fittja och kom lite tidigare till jobbet. Käkade frukost och läste massor i teoriboken. En ännu segare dag än igår, inte alls kul. Och när jag kom hem dig jag, nästan på en gång. Jag var så trött, så utmattad och hade så ont i magen. Nu måste jag boka tid, för jaa, vadåå?


Jag vill vara mig själv.

Jag vill inte vara den personen jag är, nu. Jag vill vara mig själv, som jag var förut. Men hur jag tillbaka, dit? Jag mår verkligen inte bra av det här och det gör inte saken bättre att jag har hamnat i den här situationen då jag inte vet hur ska jag göra, hur jag ska välja. På ett sätt vill jag inte och känner mig alldels för ung, men samtidígt kan jag känna att det är något från mig, som jag inte vill förlora. Hur ska jag göra, för vad jag än väljer kommer jag bli besviken på mig själv. Så egentligen kvittar det hur jag väljer, eller? Och hur kan den andra personen inte bry sig, ett skit? Hur är man skapt då? Jag förstår mig inte på dig, jag trodde jag kände dig. Men hade tydligen väldigt väldigt fel. Men tänker jag inte lägga mig i ditt liv längre, du får klara dig själv. Jag bryr mig inte, och inte att du då ska komma med synpuknter om mitt liv och hur jag väljer att leva det. Skip it.


Jag måste sluta tänka så förbannat mycket hela tiden. Jag kan ändå inte göra något åt saken för tillfället, så varför gå runt och bara älta hela tiden? Jag blir bara mer nedstämd, fast jag egentligen inte borde bli det. Jag borde vara hur glad och lycklig som helst, som inte behöver känna någon press på mig. Men ändå är jag inte glad och lycklig. Jag vet inte vad det är med mig, men något är det som är fel. Jag tog killens oskuld och ångrar mig.

But I feel every time you´re around some how.
You make me hold on to what it is we got.
I don´t know what it is or what it is you?


20 januari.

Nej, nu är det dags att rycka upp sig lite. Lämna det där tråkiga deppträsket för en stund, för en kväll åtminstonde. Ska hoppa in i duschen snart innan mamma och Billy kommer hem, då vi ska äta en god middag och dricka lite vin. Sen blir det ostbricka till gårdagens Prison Break avsnitt som jag missade, då jag var hemma hos Hanna på hennes andra avskedsmiddag. Hon sitter nu på planet påväg till Kina, Peking där hon ska jobba som engelskalärare på en skola fram till augusti. Känns väldigt tråkigt att inte hon ska vara borta såpass länge, men får hoppas att tiden går extrem fort för nu vill jag ha sommar också. Har tröttnat på det här pissvädret, regn, rusk och massa slaks. Ucsh. Jag vill ha sol, värme och glädje. Nu kom dom hem och jag måste sätta lite fart. Själv känner jag att det kan bli en hur bra kväll som helst och det är jag inte ensam om att tycka. Så det så.

21 år imorrn. Yeah !


When?

När ska jag ta tag i allt som har hänt, senaste tiden? När ska jag inse att det är på riktigt, det som händer? När ska jag få tillbaka all energi och lycka som jag hade innan allt hände? När ska jag börja leva, på nytt igen? När ska jag ta tag i mitt liv? När ska den riktiga therese komma tillbaka, ner på jorden? Jag vet inte. Jag vet fan ingenting längre och vågar inte tänka på morgondagen. Jag vill stann upp allt och dra tillbaka tiden och få vissa saker ogjorda och andra gjorda på ett annat sätt än vad jag gjorde, då. Jag klarar inte av det här längre, helt ensam som jag känner mig. Jag behöver någon vid min sida, hela tiden från natt till dag. Men vem? Jag påverkas mer än jag vågar inse av all den här skiten, som jag satt mig i. Hur ska jag komma härifrån, tillbaka till det gamla? När kommer det att hända?

Och hur berättar man för någon att man har känslor för en annan, utan att såra personen? Jag vet inte, jag vill inte. Jag vill fortfarande har kvar honom som min vän, men är inte helt säker på att han vill ha mig som vän, längre. Jag försöker att inte tänka på det, men det är svårt att låta bil. Hur ska jag kunna tänka framåt, mot nya händelser när jag inte kan skläppa taget om dig? Och bara tanke på att du är med någon annan, för mig att börja gråta om och om igen. Hur ska jag klara mig utan dig? Mina känslor till dig kommer aldrig riktigt att försvinna och du kommer alltid finns i mina tankar, vad som än händer. Jag uppskattar den tiden vi fick tillsammans, vi två. Du har fått mig att förstår saker och ting, som jag såg på ett annat sätt innan jag träffade dig. Hur ska det här sluta? Vad ska jag göra för att fortsätta vara lycklig? What to do?

Don't say what you're about to say
Look back before you leave my life
Be sure before you close that door.

Bio i Södertälje.

Jag trodde inte det fanns någon biograf i Södertälje, men det finns det. Med hela fyra salonger, jag blir imponerad haha. I december månad hade vi en julkalender-tävling varje dag, vilket var jäte kul och man blev väldigt peppad till att försöka vinna varje dag. Och vi lyckades väldigt bra och vann många fina priser. Och det ena var just bio och pizzakväll, hela personalen. Men det blev ingen pizza för oss tyvärr, för vi inte kunde boka bord på pizzerian, eftersom den är såpass liten. Så det fick bli Crocc´s Inn istället, vilket inte var helt fel. Började med en Irishcoffe som förätt eller något i den stilen. Vi blev alla, "lite glada i hatten", satt där och pratade, skrattade och hade väldigt trevligt tillsammans. Vi beställda in plankstek i varmrätt, jätte jätte gott och cheesecake till efterätt. Mums ! Klockan tickade iväg och det var dags att röra sig mot biografen och köpte lite gott till filmen, Changeling med Angelina Jolie. Jätte bra, men väldigt sorlig och lite tårar här och där. Jag var den enda av oss som inte har barn (än haha) och jag blev ändå väldigt rörd och tog åt mig utav väldigt många hemska scener. Och tanken slog mig då, hur tolkar dom andra det som har barn? Dom måste säkert ta det på ett annat och säkert värre sätt, än jag gjorde. Usch, men som sagt den är verkligen sevärd.

På onsdag fyller jag äntligen 21 år ! Och det känns riktigt, riktigt skönt. Nu blir jag vuxen, på riktigt. Jag får göra precis allt och det bästa; jag får gå på Casino i USA. Det känns väldigt lockande att åka dit, nu. Jag och Billy är lite inne på att åka dit i höst, några veckor. Får se hur det utvecklar sig, haha. Men det känns samtidigt så konstigt, jag blir 21 år. När man säger att man är 20, så känner man sig fortfarande ung å allt. Men nu när jag kommer säga att jag är 21, då känns det helt plötsligt som jag är gammal och det skiljer bara ett år. Ska försöka att inte tänka så mycket. Har jag fått åldersnoja, kanske?


En kompromiss.

Livet känns ibland som en vågskål. Det får inte väga över för mycket på ena sidan utan helst ska det vara helt jämt. Och det är inte alltid så lätt att få det jämt. Man dras mellan olika viljor, olika liv. Och det går inte att välja, man vill ha båda, måste ha båda för att må bra. Kompromissa heter det man får göra då, men måste det vara så svårt då? Jag vill ju inte att det ska väga över för mycket på någon av sidorna, men det blir så lätt så. Det blir så lätt att man slits mellan olika viljor. Att de känns som någon drar i ena armen medan någon drar i den andra. Om det gick skulle jag dela på mig, men det funkar ju inte så. Dåligt samvete är det jag får för den sida jag sviker, spelar ingen roll vilken sida det är. Jag älskar båda sidorna otroligt mycket, är jag inte med den ena mår jag dåligt, men är jag inte med den andra mår jag oxå dåligt. Det går inte att välja. Jag får helt enkelt bli bättre på att kompromissa.


Jag sa: "I believe it when I see it". Det funkade som vanligt kanske en månad. Sen faller du tillbaka igen. Du säger att du förstår mig, men det gör du ju tydligen inte. När ska du förstå? När ska du släppa?


Jag vill inte erkänna det för dig. Det är så mycket enklare att fortsätta förneka och bara flyta med i strömmen. Det är så mycket enklare att inte tänka alls och bara följa sina impulser. Men hur länge kommer det att funka? Hur länge ska jag förneka? Hur länge ska jag ignorera mina tankar som ständigt cirkulerar i mitt huvud?

Jag fyller år om tre dagar !


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0