Miss it.
Jag har tagit ett steg in i vuxenlivet. Jag har börjat jobba på heltid. Jag trivs jätte bra på min avdelning, Body Zone Dam och med mina arbetskollegor, vi har jätte kul ihop. Fast det känns lite konstigt att jag har arbetskollegor istället för klasskamrater, som jag har haft vid min sida i hela tretton år. Det känns konstigt att jag inte har någon skola att gå tillbaka till, som man har gjort i tretton år. Det känns konstigt att jag istället ska åka till jobbet och inte till skolan. Jag vill följa med i strömmen när jag ser alla gå av och gå gångvägen in till skolan. Jag vill också. Men visst är det skönt att slippa dom tidiga mornarna, slippa dom tråkiga lektionerna och slippa dom hemska passerkorten, men jag saknar faktist skolan. Jag saknar klassen, sammanhållningen vi hade, idrottslektionerna, klassråden där det ständigt var kaos, alla kompisar, allt runt omkring en, luncherna i matsalen där det alltid hänt något, allt skvaller i caféterian. Jag kommer ihåg första dagen i ettan. Hur nervös man var, alla förväntningar man hade, vilka som skulle hamna i just min klass. I miss it!
Grattis alla Ni som börjar trean.
Ni har det Bästa året framför er.
15 dagar.
Idag är det 15 dagar kvar tills jag börjar mitt "nya" jobb. Jag längtar. Det ska bli skönt att komma in i vardagen, få ett rullande schema med samma dagar och arbetstider. Ska bli skönt att det kommer komma lite mer kunder än vi haft senaste veckorna, vilket beror på det härliga vädret och att många fortfarande har semester. Och nu på fredag, om en vecka firar vi 1-års jubileum på jobbet. Det har gått jätte fort sen i öppnade. Kommer ihåg invgningsdagen som den vore igår. Detta kommer att firas med champagnefrukost, lunchbuffé, tårta, godis och massa gott tilltugg under hela dagen. Ska bli riktigt kul. Helgen efter tänkte vi gå ut och äta en bit tillsammans och fortsätta fira, om det funkar med alla. Annars blir det vid ett senare tillfälle. Ska bli jätte trevligt.
Så var vi tillbaka till ruta ett, igen. Jag känner att bollen ligger i dina händer och jag kan inget mer göra. Du vet hur jag vill ha det. Nu är det upp till dig och hur du själv vill ha det, med allt!? Jag har sagt mitt och står för det och hoppas att du förstår att denna gång menar jag verkligen allvar, inget mer trams. Jag tänker inte vänta på dig längre. Det är nu eller aldrig, det är du som avgör hur det blir. Go for it or skip it!
Kan man spola tillbaka tiden, ett år?
Lillebror <3
39 dagar kvar till Spanien.
Stop !
Måndag, ett steg på väg.
Baksmälla.
Ska hoppa in i duschen och försöka vakna till lite mer. Höörs !
God morgon.
Jag finner inga ord.
Dags för duschen. Höörs !
Fredag kväll.
Sitter och väntar på att Hej hej sommar ska börja, reprisen från imorse. Dom gör verkligen dagarna. Billy är iväg på träning, som vanligt och kommer hem någon gång efter nio tror jag och då blir det en god middag bestående av kyckling, klyftpotatis och avokadosallad. Inte så bra för kroppen att äta så sent, men jag vill inte äta middag själv. Sen tänkte vi avsluta kvällen med film och godis. Filmkväll med lillebror är aldrig fel. Jag är så trött och seg i hela kroppen, så jag hade ändå inte orkat göra något ikväll.
Men imorgon blire rajtan tajatan. Först middag med Sarah, sen får vi se vart vi hamnar. Men om jag känner oss två rätt och med lite (lätt betoningen på lite) alkohol i kroppen, kan kvällen sluta precis vart som helst och hur som helst.
Spana in mig och Schanell på www.gommargarden.se
Fucked up.
Nu är hon hemma igen, efter 7 veckor.
Saknar.
VG.
av thereses 070111 14:56
| Igår slutade Svenska B och guess what. Jag fick VG. På måndag börjar Svenska C och där satsar vi stenhårt på MVG, allafall jag. Skolan rullar på som vanligt och man känner verkligen att det inte är speciellt långt kvar nu. Det enda som blir tufft denna termin är projektarbetet. Jag jobbar på som vanligt, så får vi se vart det slutar, haha. Men hur ska det gå för oss, SPID? Hur ska vi klara oss efter sommaren, utan varandra? Eller snarare, hur ska Foppa klara sig utan SPID? Hittade detta blogginlägg från min pea nyss. Jag ryser i hela kroppen när jag läser det. Det känns som det var så längesen jag skrev det, fast det bara är sex månader sen. Men dom sex månaderna har gått alldels för fort. Jag längtar tillbaka till skolan, till min klass. Jag vill tillbaka till skolan, till min klass. Jag vill tillbaka till tryggheten, sammanhållningen och allt kul vi hade tillsammans. Det känns så sjukt att jag inte har någon skola att gå tillbaka till om två veckor, då skolan börjar igen. Fredagen den 1 juni 2007 var den absolut bästa dagen i mitt liv. Jag tog Studenten! Jag slutade skolan, föralltid. Jag kommer ihåg dagen som om den vore igår. Men nu, när man tänker tillbaka på den dagen och alla skoldagar på HGY, så vill jag tillbaka. Jag vill börja skolan igen. |
Don´t know.
You make me hold on to what it is we got.
I don´t know what it is or what it is you do!?
Jag måste sluta tänka så förbannat mycket hela tiden. Jag kan ändå inte göra något åt saken för tillfället, så varför gå runt och bara älta hela tiden. Jag blir bara mer nedstämd, fast jag egentligen inte borde bli det. Jag borde vara hur glad och lycklig som helst som inte behöver känna någon press på mig, men jag är ändå inte glad och lycklig. Jag vet inte vad det är med mig, men något är fel. Jag tog killens oskuld och ångrar mig.
Morfar <3
När själen ger upp och lämnar jordelivet, tar kroppen slut och tar det sista klivet. Anhöriga lever kvar och tårar rinner längs kiden och det enda som finns kvar är fina minnen. Minnen av sin Morfar. Det man glömmer är att människan är här på lån. Den stora sorgen är saknaden och det är den som aldrig lämnar en. Själen förändras till en fågel på din axel, som ser och hör allt. Det är då man förstår att det aldrig dör. 
Per-Olof Valdemar Verhage
1930-09-08 - 2005-12-25
