två år.
två år. Idag är det exakt två år sen jag träffade Morfar för sista gången. Men den dagen visste jag inte att det skulle bli den sista. Det känns nästan som det var igår. Jag känner den stora saknaden inom mig, fortfarande. Det är som en jätte klump som har fastnat i hjärtat och som bara blir större och större med tiden. Jag har änu inte kommit över det och snart har det gått två år sen han gick bort. två år sen hela mitt liv förändrades totalt. Jag vill helst inte tänka på det, men det är svårt att låta bli. Lite smått börjar jag komma över den värsta chocken, men inte helt än. Det är först nu som man har börjat insett och accepterat att han inte kommer komma tillbaka till oss. Och det är den tanken som skrämer mig allra mest. Jag får aldrig mer träffa honom, jag får aldrig mer prata med honom och skoja med honom, som vi alltid gjorde. Visst är det orättvist, men varför skulle det drabba mig och min familj? Det är det jag aldrig kommer kunna förstå. Jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback