Ruta ett, igen.
Septemberkänslor II.
av thereses 060922 16:08
Trots att jag har fyllt 18 år och tagit ett stort steg in i det mer vuxna livet, känner jag mig fortfarande väldigt lite och osäker. Jag känner mig orolig. Jag känner mig oroliga på många sätt och viss. Jag känner en liten press på mig. Jag känner att jag måste prestera en del, speciellt inom skolarbetena. Jag känner att jag måste jobba på under hösten. Det är nu det gäller, sista året. Jag känner att jag måste ta tag i det här nu, snarast.
Hittade detta blogginlägg från min pea nyss. Och som jag skrev förra gången nr jag hade hittade ett inlägg på pea; Jag ryser i hela kroppen när jag läser det. Det känns som det var så längesen jag skrev det, fast det nara är lite mer än ett år sen. Och vad har hänt sen jag skrev det? Egentligen ingenting eller väldigt mycket, beror på hur man ser på det. I just denna stund knns det som hela mitt liv har förändrats. Jag har blivit sviken allt för många gånger av dom jag trodde jag kunde lita på, dom jag trodde var så pass ärliga mot mig. Det känns som jag är kvar i ruta ett där allt började, men ändå inte. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, don´t know were to go. Jag vill hitta tillbaka till dom lyckliga dagarna.
av thereses 060922 16:08
Trots att jag har fyllt 18 år och tagit ett stort steg in i det mer vuxna livet, känner jag mig fortfarande väldigt lite och osäker. Jag känner mig orolig. Jag känner mig oroliga på många sätt och viss. Jag känner en liten press på mig. Jag känner att jag måste prestera en del, speciellt inom skolarbetena. Jag känner att jag måste jobba på under hösten. Det är nu det gäller, sista året. Jag känner att jag måste ta tag i det här nu, snarast.
Hittade detta blogginlägg från min pea nyss. Och som jag skrev förra gången nr jag hade hittade ett inlägg på pea; Jag ryser i hela kroppen när jag läser det. Det känns som det var så längesen jag skrev det, fast det nara är lite mer än ett år sen. Och vad har hänt sen jag skrev det? Egentligen ingenting eller väldigt mycket, beror på hur man ser på det. I just denna stund knns det som hela mitt liv har förändrats. Jag har blivit sviken allt för många gånger av dom jag trodde jag kunde lita på, dom jag trodde var så pass ärliga mot mig. Det känns som jag är kvar i ruta ett där allt började, men ändå inte. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, don´t know were to go. Jag vill hitta tillbaka till dom lyckliga dagarna.
Kommentarer
Trackback
