Therese

Jag och pappa var och hälsade på hästarna på deras sommarbetet i Gnesta idag och vilken chock det blev ! Dom gick längst nere vid vatten, allihoppa förutom en. Lilla Rockad gick för sig själv en bit bort, ifrån dom andra med en huva över ansiktet för att skydda sitt sår. Det är ett öppet, ganska stort sår precis under örkanten ner på pannan. Man vet inte vad som har hänt, men tror att det kan vara Ada som har sparkat honom eftersom hon har varit konstigt hela sommaren och det har hon aldrig varit förut. Så det vara bara av med huva och på med en grimma. Pappa höll i honom medans jag tvättade rent såret och han verkade tyckte det var skönt. Jag blev väldigt irriterad på alla dessa jävla flugor som måste sätta sig på hans sår och i ögat. Det rann väldigt mycket från ögat så passade på att tvätta rent det också. ååå va skönt han tyckte var. Några skrapsår och bitmärken hade han på benen och ryggen och hovarna ska vi inte tala om. Det var inte mycket han hade gått upp i vikt heller, bara lite tjockare runt magen precis som Schanell alltid blev. Jag blev väldigt berörd när jag såg honom, helt ensam och skadad på samma gång. Varför ska just han råka illa ut , hela tiden!? Munsår i vintras och nu det här. Skönt att dom kommer hem på måndag, så jag får tid att pyssla om honom så han blir helt frisk igen. Dom andra såg ut att må toppen och dom flesta hade lagt på sig några extra kilo, vilket bara är bra. Kul att se dom igen efter en längre tid. Jag trodde nämligen inte att han skulle känna igen mig, men det gjorde han direkt. Så fort jag ropade på honom kom han galopperande i värsta farten och då föll en och en annan tår. Prinsen kommer ihåg och känner igen sin matten, ååå va glad jag blev. Min lilla älskling, jag har saknat dig <3

På måndag ger vi nya tag, du och jag.