Therese

... tills jag äntligen fyller systemet. Och det känns riktigt, riktigt skönt. Senaste dagarna har jag börjat känna av nedräkningen och Billy är nästa värre än jag själv. Men det är många förväntningar jag har på mig och saker som fixas och ordnas upp snarast möjligt. Jag och mamma satt och disskuterade om min framtid igår kväll och då insåg jag att nu blir jag vuxen, på riktigt. Och det fick mig att tänka till, lite extra. När man fyllde 18 längtade man bara till att få gå ut på krogen och skryta till alla med att man var myndig. Bara själva ordet myndig fick en att rysa i hela kroppen. Redan då kände man att man var en bit påväg till det riktiga vuxenlivet, men att det var en bra bit kvar. Likaså vid Studenten kände man att man var ett steg närmare vuxenlivet. Och nu är vi (äntligen) här, i just detta ögonblick. Om bara några timmar tar jag steget in i mitt vuxenliv och lämnar tonåren bakom mig. Och nu finns ingen återvändo, även om jag alltid kommer vara pappas lilla flicka. Jag måste ta ännu mer ansvar än innan och föregå med gott exempel till dem flesta, speciellt lillbrosan. Som är en liten plutt (åldersmässigt), fast att det oftast är han som "tar hand" om mig och är min lutande pelare, som alltid finns när jag behöver honom. Det är mycket att fundera på och nu är det på riktigt, som jag har längtat och inte. Men det absolut bästa med att fylla 20 är, att idag var sista gången jag behövde be pappa köpa ut till mig. Och det känns förbannat skönt, ska ni veta !

- Mamma, jag vill inte bli stor.