Therese

Jag är så trött på att du utnyttjar mig och mina känslor (till dig). Jag är så trött på att du medvetet ger mig förhoppningar och sedan tar tillbaka dom. Jag är så trött på att du säger saker till mig som du vet sårar mig. Jag är så trött på att du tänker på dig själv till så stor del att du fullständigt skiter i hur jag mår. Jag är så trött på att du alltid låtsas som att du inte vet vad du håller på med. Jag är så trött på att du ljuger. Jag är så trött på att du ständigt skyller ifrå dig. Jag är så trött på att du ringer mig på dom mest konstiga tider och tror att jag vill prata just då, att du ber mig om saker, söker bekräftelse och vill ha någon slags kärlek, för att sedan få mig att framstå som ett psyko för att du är med någon annan. Jag är så trött på att du vill äta kakan men ändå ha den kvar. Jag är så trött på att jag ständigt går i fällan. Jag är så trött på att jag alltid finns där för dig, fast att jag inte borde det. Jag är så trött på att jag inte bara kan be dig dra åt helvete. Jag är så trött på att du känner mig så väl att du vet precis vad du ska säga för att du ska få mig dit du vill och att jag alltid går på det. Jag är så trött på att vara svag. Jag är så trött på att vara din slagpåse. Jag är så trött på att vara den du hör av dig till bara när du känner dig ensam. Jag är så trött på mig själv. Jag är så trött på allt som har med dig att göra. Jag är så trött på att jag överhuvudtaget bryr mig om dig. Jag är så trött på att du behandlar mig som skit. Jag är så trött på att du behandlar mig som om jag var din. Jag är så trött på att jag inte kan glömma dig. Jag är så trött på att jag inte kan släppa dig. Jag är så trött på att jag fortfarande älskar dig.

Dagen spenderade jag på jobbet (10-17). Jag hann inventera alla bas trosor, skönt att få det gjort. Jag och Camilla hängde om hela badväggen och fixade till ett riktigt snyggt badbord, med temat safari. Hade glömt min kamera hemma, så kunde inte ta några bilder idag men på fredag. Håll gärna utskit fram till dess. Sen hann jag också städa på XLNT. Så får vi väl se hur det ser ut på fredag när jag kommer. Jag och Camilla disskuterade hur kul det vore om vi hade en kille som jobbade tillsammans med oss. Vi får tjata lite mer på att Pia nästa gång anställer en kille.

Imorgon har jag som sagt körlektion. Körde hem från jobbet med pappa idag istället för mamma, eftersom hon var tvungen att köra Billy till hans träning. Hamnade i lite kö, eftersom alla var påväg hem från jobbet och det gick asbra att krypköra. Pappa satt och läste tidningen nästan hela tiden, vilket betyder att han verkligen litar på min körning, känns lite sådär. Jag vill ju att han ska ha stenkoll på det jag inte har riktigt full koll på. Både jag och pappa är nöjda med min körning idag. Jag trivs bakom ratten.

Ikväll, eller om 10 miunter är det hockeymatch, Sverige-Tjeckien. Kvartsfinal, nu handlar det om vinner eller försvinna. Får hoppas att Sverige har samma flyt som i söndagsnatt, då dom vann mot dom med 5-3. Men med Henrik Lundqvist i buren, Douglas Murray och kung Kenny på isen, borde det inte vara några som helst problem. Heja Sverige !

Jag har börjat tröttna på att bussarna och tågen inte går jämt med varandra på helgerna. Så jag tänkte att jag tar cykeln till Suvsta, så slipper jag vänta 25 minuter på tåget och så får jag lite extra sovmorgon, för det behöver jag verkligen. När jag hade gjort mig iordning för dagen arbetsdag, packat väska och allt så går jag ner och hämtar cykeln från garaget och cyklar iväg. När jag kommit ner från garagbacken och ut en bit på "stora vägen" som går fram till Häradsvägen, så får cykeln något spratt och jag faller handlös över cykeln och landar med ansiktet rakt ner i asfalten. AJ AJ AJ ! När jag vaknar upp och fattar att jag har ramlat med cyklen känner jag först så jag inte har tappat ut några tänder och som tur var hade jag inte det. Men jag märker att det rinner massa blod från hakan och kinden. Jag blir först rädd och väldigt chockad. Det första jag tänker är;
- hur ska jag hinna till jobbet i tid!? Jag reser mig försiktigt upp och känner mig väldigt yr och lite vinglig och får upp en kräkning. Jag vågar absolut inte fortsätta cykla till Stuvsta, så jag tar cykeln och går försiktigt hem med en lite tillbuklad cykel, trasig i ansiktet, lite skrapsår på armarna och benen och ont i hela kroppen. Som tur är mamma vaken när jag kommer hem helt blodig i ansiktet och med gråten i halsen. Jag berättar vad som har hänt och hon tröstar mig och tvättar rent mitt ansikte med alsollösning. Det svider och svider. Jag vågar först inte titta mig själv i spegeln, men när jag tillslut gör det ser jag hur halva högersidan på hakan är helt uppriven och väldigt mycket hud har försvunnit och det har blivit ett rejält öppet sår. Jag lägger mig i soffan och vilar lite, jag får alvedon av mamma. Efter en liten stund kände jag mig bättre och inte lika vinglig i kroppen, så pappa skjusar mig till jobbet och jag hann i tid, vilken tur. När jag kommer till jobbet hade såret gått upp dubbelt så mycket innan jag åkte hemifrån. Helena hjälper mig att tvätta rent och Snezana springer in på Ica Maxi och köper lite plåster och dom plåstrar om mig på nytt. Jag tog en till alvedon och gick ut och jobbade lite i min egen takt. På lunchen ska jag försöka äta, vilket är svårt när jag knappt kan öppna munnen utan att det gör jätte ont. Jag får i mig två rostmackor och lite te och ska byta plåster, då vi upptäcker att det har svullnat upp ännu mer,det blöder mer och kommer ut massa varig vätska. Dom skickar iväg mig till sjukan. Jag sätter mig på tåget och åker till Huddinge sjukhus, akutmottagning där jag berättar om min lilla olycka, dom skriver in mig och jag hinner knappt sätta mig ner i väntrummet innan dom ropar mitt namn. Jag får komma in i liten sal där en sköterska undersöker mig och tvättar rent och ger mig värktabletter. Det kommer in en läkare som kollar på min uppsvullnande och skadade haka. Han säger på en gång; - det här måste sys. Jag får panik, om det är något jag verkligen inte klarar av så är det just att sy ihop sår. Usch. Jag säger att jag har svårt för stygn men förstår att det måste göras. Det kommer in yttligare en läkare och även han kollar och undersöker. Då tog några bilder och kom fram till att det räcker med att limma ihop öppningen och sätt på nått limplåster. Och det var gjort på fem röda, sen fick jag med mig lite plåster hem och några värktabletter. Helt otroligt, men det tog bara 20 minuter inne på akuten. Omplåstrad på hela hakan sätter jag mig på bussen påväg hem och alla verkligen tittar på mig. Hallå, har ni aldrig sett någon med plåster i ansiltet förut? Väl hemma ringer jag mamma och berättar, dom hade ringt från jobbet till henne och hon hade blivit orolig för mig. Jag berättar att jag är okej, men känner mig ganska trött. Det kändes skönt att det inte behövdes sys, men tyvärr så kommer jag få ett fetting ärr och det känns väl sådär. Men jag ska vara glad, för det hade kunnat slutat mycket mycket värre. Så nu kommer jag vara omplostrat minst en vecka och äta värktabletter, så får vi se hur det utvecklas. Vilken härlig start på dagen jag fick idag, eller hur?

- Jag tänker aldrig mer cykla, aldrig !

Maj månad. Betyder att det är mindre än en månad tills studentfirandet börjar, igen. Denna gång är det min kära bror som har fått den äran, 30 Maj närmare bestämt. Jag kommer precis ihåg hur det kändes veckorna innan. vilka förväntningar man hade, hur spänd och nervös man var kvällen innan och inte kunde sova, hur slutskivan skulle bli, allt ! Det ska bli kul att nästan få uppleva den härliga känslan en gång till och fira lillebrosan. Jag längtar !

Maj månad. Betyder också att valborg har passerat. Kungen har fyllt år och alla ungdomar har varit ute och supit sig fulla och haft kul. Verkar dock som det bara var jag som hade toaletten som min bästa vän den kvällen/natten, dock inte i det syftet man kn tro, att jag skulle ha fått i mig för mycket alkohol. Nej, snarare tvärtom, vet inte vilka äckliga bakterier jag fick i mig eftersom jag åkte på magsjukan på eftermiddagen. Så det blev inget valborgsfirande för mig inte, tyvärr. Jag låg hemma och spydde mer än halva natten, så kul hade jag det på valborg.

Maj månad. Sommaren är på G och det börjar bli allt varmare och varmare ute, skönt. Successivt klärt man av sig. Först hänger man in boomerangen, för att sedan hänga in västen (inte riktigt än när det gäller mig) och drar på sig en tunn jacka. Stövlarna byta ut mot öppna, sköna, söta skor och man spenderar mer tid och pengar på solarium.

Maj månad. Studentskivornas månad. Jag har redan avklarat tre stycken. Hanna och Sofias på Hirschenkeller blev en lyckad kväll med kanskte lite för mycket dricka. Men det är så det ska vara. Billys skiva ute på Djurgården går fan inte att beskriva hur lyckad den blev. Har aldrig sett min kära bror så full förut som har var och vilka härliga moves han och killarna körde på dansgolvet, så klockrent. Bästa skivan sen min egen. Spids skiva var helt okej, med tanke på vilka killar som var där och ställe kunde kanske hållt öppet någon timme till. Nu väntar bara självaste slutskivan.

Maj månad. Ständigt födelsedagsfirande för mina nära och kära. Grattis till er.