Therese

Det har gått tre dagar sen min cykelolycka och hakan mår (väl) lite bättre. Svullnaden har minskat och det gör inte lika ont längre, mest när jag tugar eftersom då späns det mer än annars. Jag är fortfarande omplåstrad nästan hela tiden och äter mina värktabletter. Ska byta limplåstrerna imorrn, mamma hjälper mig. Folk tittar lite extra på mig, bara för jag har en omplåstrad haka. Jag blir faktist lite irriterad på det, klart man förstår att jag har skadad mig. Man gå väl inte omkring med plåster om man inte behöver det, eller? Inte jag allafall.

Dagen gick väldigt fort, jobbade 13-20. Jag bara älskar att jobba just dom timmarna. Man får sovmorgon, kommer till jobbet utvilad och pigg för en arbetsdag och dagen går bara jätte fort förbi. Speciellt nu när det är mycket ljusare ute på kvällen när vi stänger. Det är skönt. Jobbar imorn också, 10-17. Mamma hämtar mig och jag kör hem, försöker köra varje dag så ofta det går. Nu har jag hitta grunden, eller vad man ska säga och det går bättre och bättre för varje gång jag kör. Pappa sa igår att han blev imponerad på mig och min körning, att jag lärt mig allt så bra på så kort tid. När man hör sånt blir man verkligen glad, tack pappa. Har körlektion på torsdag, då jag ska träna på backa, backa runt hörn och allt som hör till. Det är så jävla roligt att köra bil. Ska också boka tid för halkbanan och teorin på torsadg. Hoppas på om en månad, vi får se.

Du betyder fortfarande något.