Therese

Jag kom just på att vi har två oöppnade flaskor vitt vin i kylen och klockan är redan (eller vad) över tolv såhär på lördag/söndag kvällen/natten och jaa, jag känner mig jävligt sliten. Men varför, jag har bara jobbat fem korta timmar som bara svissade förbi och sen åkte jag direkt hem till Sandra för att göra oss iordning flr kvällen bravader och festligheter. Och det är såna här stunder jag verkligen lever för, då jag känner att jag lever på riktigt. Då jag känner att jag kan vara mig själv, på riktigt. Då kan jag kan leva ut alla mina tankar, känlsor och allt som hör till även om ingen förstår mig. Men what the fuck. Jag menar, hur skulle livet annars se ut, jävligt tråkigt om ni frågar mig. Jag orkar inte vara kvar i det här tråkiga, jobbiga deppträsket längre, nu vill jag vidare och bara leva mitt eget liv. Och jag tänker absolut inte gå tillbaka till allt som har hänt. Jag tänker leva mitt eget liv och göra det jag själv vill, inte ha någon som säger åt mig vad jag ska göra eller vad jag vill bli om något år, eller två. Och även inte bry mig om alla dessa hockeypojkar som jag på ett eller annat sätt alltid faller tillbaka till, nu får jag fan ta och ge mig. Jag ska nog ta och öppna den ena flaskan från kylen och bara njuta av livet, stunder och mina vänner.

I just can´t do this anymore, I´m sorry.