Baby goodbye.
Jag tog mig i kragen och tog en lång powerwalk nu på morgonen. Jag lyssnade på ipoden och alla mina tankar och gick runt Långsjön och tillbaka. Det var riktigt härligt och bra för både kropp och själ. Ett plus också att solen sken, det gjorde mig ännu mer uppiggande och nu känner jag mig mer motiverad än jag gjort senaste dagarna. Jag gick där för mig själv i solskenet med musiken i mina öron och bara tänkte, analyserade och försökte bearbeta allt som har hänt senaste veckorna. Jag fösökte förstå varför det hände och hur det kunde hända. Men fick inte fram något riktigt vettigt svar, så jag fortsatte och tankarna bara flög omkring där uppe. Jag njöt av den underbara ensamheten, för första gången på väldigt länge. Jag fösökte tänka framåt och lägga allt bakom mig, men det är svårt väldigt svårt. Och efter den härliga en och en halv timme om blev jag en aning klokare, vet jag inte. Men jag kände att jag verkligen behövde det här och måste förska göra detta lite oftare. Låtarna som klistrad sig fast på näthinnan var Mr Big, to be with you och EMD, Baby goodbye med tårarna rinnandes ner för min kind. Det är två väldigt fina och kärleksfulla texter med dom finaste orden i. Men jag vet inte hur jag ska komma bort ifrån allt det här, who to do?
Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En enda storartad sång till priset av sitt liv. Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel, ty det bästa kan endast födas ut stora smärtor. Så säger åtminstonde sagan.
Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv, men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad på den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En enda storartad sång till priset av sitt liv. Men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel, ty det bästa kan endast födas ut stora smärtor. Så säger åtminstonde sagan.
Du fick mig att le, på riktigt.
Kommentarer
Trackback
