to be with you.

Jag vill inte må som jag gör, nu. Jag kan inte fatta vad som händer just nu. Men allt känns bara så fucked up. Det känns  som jag befinner mig på samma ställe i live, som jag gjorde för 4 år sedan. Då jag var helt i obalans med allt i mitt liv och så dök E upp och ändrade på allt, trodde jag. Månaderna gick och jag trodde att det var början på något nytt, men det visade sig senare att jag begått ett stort misstag. Jag kände mig som den ensamaste personen på jorden, jag ville inte inse vad som hade hänt, jag vill bara vara med honom eftersom jag älskade honom. Jag försökte gå vidare, men det var svårt och tog emot väldigt ofta. Jag vet inte om det märktes så lätt utanpå, men inut i mig var allt svart, jag bara skrek och ville komma bort därifrån. Det var svårt att inse sanningen, men jag gick vidare tillslut. Men hur har jag lyckats hamna där igen? Mådde jag inte tillräckligt dåligt förra gången, grät jag inte tillräckligt med tårar, lärde jag mig ingenting från sista? Ena stunden vill jag bara gråta ut och andra vill jag bara skrika tills rösten försvinner. Jag kan inte gör någonting åt det, ingenting. Och det är det som är det värsta. Jag orkar inte mer nu, inte alls. Jag vill bara leva ett normalt liv tillsammans med min underbara familj och kära vänner. Jag vill inte dra in dig i något du inte vill. Men hur ska jag veta vad som är rätt och fel, när du inte säger något och vill få det att låta som det är jag som är boven i det hela. Men det var du som drog in mig i detta allt. Det var du som tog kontakt med mig, det var du som ville träffa mig från början, men jag sa nej och det gjorde jag för jag var osäker på mig själv och ville inte att något förhastat skulle hända. Om du bara visste hur dåligt jag mår och hur jag känner för dig, nu. För något känner jag, men vet inte riktigt åt vilket håll det kommer leda. Jag vill inte må dåligt för jag lärde känna dig. Jag vill bara vara med dig och känna att jag lever, på riktigt.

Glöm det som hände.
Glöm att du träffade mig.
Glöm att du pratade med mig.

Glöm bort mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0