Therese

Jag vill inte ha någon mer snö nu. Jag vill ha sol, vår och värme, tack. Jag har tröttnat på all den tråkiga snön som kommer helt i onödan och försvinner dagen efter. Hur kul är det, inte alls. Och eftersom den inte kom till jul, nyår och min födelsedag, så behöver den inte komma alls. Hela förra veckan var underbar med sol från morgon till kväll. Man blev så himla mycket gladare och piggare av det, tänk vad lite sol kan göra. Det kändes som en bomb hade släppts ner imorse, när jag vaknade och tittade ut genom köksfönstret, jätte tråkigt. Jag vill kunna hänga undan pälsen och vinterjackan, ställa undan vinterskorna och uggsen för att istället plocka fram vårjackorna och alla söta ballerinaskor. Ge mig vår, nu !

Måndag och en ny vecka. En ny vecka som kommer innehålla mycket jobb för min del, för en gångs skull. Nu mera längtar jag tills dom dagarna jag äntligen få jobba. Idag ska jag åka med syster till veterinären med Oliwer, igen. Och hoppas på ännu bättre resultat än för två veckor sen, då vi var där. Ska besöka Arbetsförmedlingen på onsdag, igen och gå igenom alla papper och uppgifter tillsmmans med min handläggare. Känns himla skönt att ha kommit igång med det nu. På torsdag ska jag till Yvonne och få en ny frisyr och en ännu mörkare färg, hade jag tänkt. Men jag vet inte riktigt hur jag vill ha det, någon som har något förslag!? Sen hade jag och syster tänkt ta en lunch inne istan tillsammans, om tiden inte rinnder iväg för henne. Sen jobbar jag hela helgen. Fredag, lördag och söndag och det känns riktigt bra.

En vecka kvar !

Jag vill inte må som jag gör, nu. Jag kan inte fatta vad som händer just nu. Men allt känns bara så fucked up. Det känns  som jag befinner mig på samma ställe i live, som jag gjorde för 4 år sedan. Då jag var helt i obalans med allt i mitt liv och så dök E upp och ändrade på allt, trodde jag. Månaderna gick och jag trodde att det var början på något nytt, men det visade sig senare att jag begått ett stort misstag. Jag kände mig som den ensamaste personen på jorden, jag ville inte inse vad som hade hänt, jag vill bara vara med honom eftersom jag älskade honom. Jag försökte gå vidare, men det var svårt och tog emot väldigt ofta. Jag vet inte om det märktes så lätt utanpå, men inut i mig var allt svart, jag bara skrek och ville komma bort därifrån. Det var svårt att inse sanningen, men jag gick vidare tillslut. Men hur har jag lyckats hamna där igen? Mådde jag inte tillräckligt dåligt förra gången, grät jag inte tillräckligt med tårar, lärde jag mig ingenting från sista? Ena stunden vill jag bara gråta ut och andra vill jag bara skrika tills rösten försvinner. Jag kan inte gör någonting åt det, ingenting. Och det är det som är det värsta. Jag orkar inte mer nu, inte alls. Jag vill bara leva ett normalt liv tillsammans med min underbara familj och kära vänner. Jag vill inte dra in dig i något du inte vill. Men hur ska jag veta vad som är rätt och fel, när du inte säger något och vill få det att låta som det är jag som är boven i det hela. Men det var du som drog in mig i detta allt. Det var du som tog kontakt med mig, det var du som ville träffa mig från början, men jag sa nej och det gjorde jag för jag var osäker på mig själv och ville inte att något förhastat skulle hända. Om du bara visste hur dåligt jag mår och hur jag känner för dig, nu. För något känner jag, men vet inte riktigt åt vilket håll det kommer leda. Jag vill inte må dåligt för jag lärde känna dig. Jag vill bara vara med dig och känna att jag lever, på riktigt.

Glöm det som hände.
Glöm att du träffade mig.
Glöm att du pratade med mig.

Glöm bort mig.